slut på tårar
Vart ska jag börja? Han har åkt nu. Just nu sitter han på ett flygplan någonstans ovanför Atlanten. Kan inte fatta att jag inte kommer få se honom, röra honom, pussa honom på 4 månader. Förstår inte att man kan älska någon så här mycket, så det gör ont liksom. Men vi har sagt att vi kommer klara det, då kommer vi klara det helt enkelt. 4 månader går förhoppningsvis fort så länge jag håller mig själv sysselsatt. Åh, fina älskling jag saknar dig redan. Har varit den jobbigaste natten i mitt liv, gråtit så tårarna tagit slut, hyperventilerat och varit så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men om inte ens 20 veckor så står vi öga mot öga igen på flygplatsen, och den gången kommer jag gråta av glädje. Finns inget jag längtar till mer än den dagen just nu. Vi ses snart min föralltid underbara pojkvän. ♥
Nu förstår ni förhoppningsvis varför uppdateringen har varit i botten senaste veckan/veckorna. Ville ta vara på varenda minut med Andreas. Men jag lovar att det ska bli bättre nu. Jag ska ta tag i bloggningen, träningen och skolan från och med måndag, det är ett löfte jag inte tänker bryta. Men nu däremot, ska jag krypa ner under täcket och se på Grey's Anatomy, och längta tills älskling hör av sig. Vi hörs hörni.